torsdag, december 31

Gott Nytt År

Årets sista blogginlägg nr 365, känns hur bra som helst jag är superduper redo för ett helt nytt år.
Har funderat några veckor på vad jag ska skriva om och vilka bilder som ska få vara med och kom fram till att inte knussla till det så hiskeligt mycket, utan bara vara som jag är. Precis alla människor har en baksida och den kan ju vara fin den också även om den ofta hamnar i skymundan, döljs, glöms och göms eller till och med förnekas. Jag är stolt över min baksida för den stöttar ju i slutändan upp min goda framsida;-)
Min man tar inte så ofta bilder med min kamera men en dag när jag la över bilderna från kameran till datorn så dök ovan bild upp som en överraskning. Jaha, är det så han gillar mig tänkte jag; framåtlutad över diskbänken med smaskig middag på spisen och sallad på skärbrädan. Jag log och slängde bilden i papperskorgen, men återställde den dagen efter. Hmm. Den bilden säger en hel del om mitt senaste år egentligen. Jag har jobbar hårt med mina baksidor, grävt bakom mig och vågat vända mig om för att se vad som finns bakom mig och vad jag lagt bakom mig. Inga detaljer är nödvändiga i detta ämne dock.
En död peson har talat till mig. En annan död person har återuppstått och det ska jag försöka ta fatt på nästa år...kanske. Mer än en person har tyvärr dött i min närhet. Sist men inte minst så har jag tagit död på en eller kanske två (ej bokstavligt utan känslomässigt).
Det är min försiktiga men dock bestämda åsikt att vetenskapsmän utnyttjar oss i sina experiment om livet och att vetenskapsmän är rädda för passion och implus. De är för tekniska och när deras eget liv finns mitt framför deras näsa på en armslängd avstånd så vågar de inte omfamna sina egna känslor ens.

I mitt hunderi har jag behållit en Dvärgschnauzer från min egna kennel KingWizard och det är goa lilla Poppa. Jag har även behållit två Havanaiser och det är charmtrollen Kamela och Tinkie. Jag har importerat Castor som är en käck havanais kille.
I mitt hästeri har jag på min Pintopålle genomfört ett dressyrprogam och en banhoppning. Jag har lärt mig att backa med släp lastat med hästar.
Min man ser bättre och har vackrare leende än någonsin och han är på jätteriktigt min Drömprins i alla väder.
Jag har en räddande Ängel som gett mig viktiga svar om mig själv, tack.
Jag ska definitivt inte avge något nyårslöfte denna dag för jag har senaste året gjort upptäckten att ett löfte man givit en dag oanat kan vägra att dö. Ibland kan det faktiskt bli en kamp att verkligen inte hålla ett löfte!? 
Däremot kan jag lova att mina kramar ska bli fler och delas ut ännu oftare. Mitt heta tips inför kommande år är att man aldrig någonsin ska kasta bort en kram, speciellt inte dem som delas ut av mig.

Ingen har väl undgått att vi har en "yngsta tvåbening" här på Torpet. Hon lyssnar allt som oftast på One Direction och då gör vi andra det också mer eller mindre frivilligt. Så fort jag får tillfälle byter jag till min egen musik men det finns en låt som jag inte riktigt kunna stänga av. Det bästa med sång, text och musik är ju att var och en får tolka på sitt eget lilla vis. Låten Perfect tyckte jag först var som alla andra poplåtar, men sen fick den liksom ett eget liv i min värld. Det sjönk långsamt in i mitt medvetande att om man överhuvudtaget ska kunna funka i en kärleksrelation kanske man först bör tycka att man duger som man är, att man kanske rentav är ganska perfekt och att man först och främst ska tycka det är perfekt att leva med sig själv och att det liv man lever just nu är så perfekt som man drömt om. Sockersöta och dansanta gossarna försöker säga till just mig är nog att: 
Eva-Lotta! -You are perfect for you!
...och nästa år ska jag bli lite bättre på att tro det också...

Gott Nytt År till Er ALLA och hjärtligt tack!

Välkommen att följa mig på kennel KingWizard år 2016: